Jag önskar som denna dagen att man hade körkort. Att jag kunde åka till din gravplats & tända ett ljus & bara få prata med dig en stund. Med dig kunde man skämta & även prata om allting, du brydde dig mer om andra än dig själv. Saknar att få prata med dig, saknar att höra dina skämt eller ditt skratt.. :(

Tycker fortfarande det är orättvist att dina vingar kom så tidigt i livet. Önskar du kom tillbaka!
F.<3
________________________________________

Ligger i soffan & tänkte spela xbox men inga batterier till konsolen.. Så fick bli att glo på TV istället, går dock inget bra så får väl sova istället.

För många tankar i huvudet.
Vill bara gråta & skrika. Men jag låtsas istället vara stark... Man tror allt är som i sagorna, men ingenting är som i sagorna!

Kära bloggen<3

Dagarna går & jag tänker knappt på att skriva några inlägg på bloggen. Vet att jag lovade mig själv att skriva så ofta som möjligt bara för att få ut alla tankar inom mig. Men nu sitter jag här tanklös på jobbet & vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Jobbet går väl så där, man hade ju önskat sig något roligare liv än bara sitta på en stol & packa samma saker varje dag.. Tur jag bara jobbar till december sen kan dem inte utnyttja mig mer, vilket känns skönt - för vill dem ha mig får dem börja ge mig en lön!

Tankarna snurrar lite angående körkort. Jag tycker det är skit läskigt att behöva sätta sig bakom en ratt & köra på vägen när folk kör som idioter. Men som alla säger så skulle det underlätta för mig ifall jag hade körkort & bil... Kikat runt lite vad det kostar, men klart jag är rädd för att sätta mig & köra en himla bil. Får väl se vart livet tar mig efter nyår...

Men nu ska jag återgå till packandet av gula rehab saker... Hoppas timmen gå fort så jag kan åka hem någon gång!

Hejsvejs kram!

Hej bloggen !
Det var ett tag sedan jag skrev något inlägg men har helt enkelt inte tänkt på att göra ett inlägg eller så har jag helt enkelt inget att skriva om. Brist på ord eller något liknande.

Det har varit lite annorlunda dagar den senaste månaden. Har på börjat en praktik på bruk för alla i Habo. Där jag trivs men lite ovan att gå upp tidigt för att hinna med en buss. Hoppas det dyker upp något jobb snart så jag kan börja få in pengar någon gång. Men enligt min handledare så finns det inget jobb till mig. Haha

Klart det inte finns något jobb när alla "ny svenskar" får alla jobb. Kan dem få jobb utan någon skolexamen eller liknande intyg på att dem kan arbetet så kan jag väl också få ett jobb serverat på guldfat! Tycker Sverige borde ta hand om oss som bott har hela våra liv & se till så vi får jobb/lägenheter innan dem tar in massa nötter från utlandet!

Aja tillbaka till mina annorlunda dagar.
I fredags satte jag mig på bussen in till JKPG där jag mötte upp Filippa. Vi gick en sväng till donken där vi käkade lite & efteråt mötte vi upp Marcus utanför tingsrätten. Blev lite tjöt & dem rökte några cigg tillsammans. Vi tog även med oss Marcus på liten sväng/promenad i JKPG. Jag är ju faktiskt förälskad i mat - fick bli en fralla. Men efteråt kändes det som jag kunde äta ännu mer. Var nervös för att jag skulle kolla en liten stund på en rättegång & fattar inte varför jag var nervös när det inte ens var jag som skulle vittna eller var offret/gärningsmannen. Var helt enkelt nervös för att se en psykopat i ögonen & den kalla blicken jag möttes utav när jag steg in i rätten. Usch, ingen borde få uppleva den kalla blicken. Det var så mycket hat/ondska & sökande efter hämnd.
Filippa vittnade & meningen var att vi skulle se klart rättegången men jag märkte att hon fick panik, så hon rusade ut ifrån tingsrätten & jag såg hur tårarna brast ut på henne. Vid det tillfället kände jag mig tom på ord, jag är inte den personen som brukar krama om en ledsen person & säga några ord för att göra personen glad igen. Men fick riktigt ont i hjärtat av att se Filippa gråta, tog henne i min famn & sade till henne att det gick bra/att det var bra gjort av henne.

Att få se sin bästa vän gråta mitt framför ögonen på mig, det tar hårt i hjärtat. Man blir helt tom på ord, man vet inte riktigt hur man ska reagera eller vad man ska göra eftersom hon brukar i vanliga fall aldrig gråta så offentligt. Tyckte så jävla synd om henne som behövde sitta där framför psykopaten & vittna emot honom.
Men hon är stark, hon vet precis vad hon vill & om hon är säker på sin sak så kan ingenting hindra henne. Det är därför hon är sån speciell vän. Hon är sig själv oavsett vem hon än träffar/umgås med.

Vi kanske bor långt ifrån varandra, vi kanske inte snackar varje dag. Men jag vet vart jag har dig ifall det krisar för mig eller om jag bara behöver dig för en stund i luren. Jag vet att om vi bråkar så löser vi allt inom någon dag, jag kan inte vara arg på dig. Det går inte hata dig även om jag försökt vid flera tillfällen när vi bråkat.
Du är som mig, jag är som dig, vi är så lika även om man inte ser det så lätt.
Vi bär båda på ett djupt sår som kommer plåga oss genom livet. Du vet hur det känns att förlora en vän, det är inte många som förstår den känslan. Vi har båda en mask klistrad över ansiktet. Vi döljer båda två den sorg vi bär på inom oss.
Filippa Elin Björnlund, jag är glad som har dig i mitt liv. Nu låter det som jag är kär i dig eller att du är min flickvän. Men det går inte beskriva min starka känsla för dig, du är som en syster för mig som skildes från mig tidigt i livet & att vi hittat varandra igen. Du är sån himla underbar vän, du betyder otroligt mycket & även om jag beter mig som en bitch ibland så menar jag inget elakt mot dig för det är bara sån jag är, jag föddes till att vara en bitch emellanåt.

Jag hoppas du läser detta & att du förstår hur mycket du verkligen betyder för mig "syster". Du har stötta mig så många gånger, du har sakt saker som fått mig att vakna upp flera gånger ifrån vissa mardrömmar.

Alla borde ha en vän som dig. <3

Inlägget blev egentligen en känslosam text men jag kände att det behövdes skrivas lite ifrån mitt hjärta.

Hoppas ni får en toppen dag!
Kramar!